Lilio

Hej! Sötnosar! Nu kommer förlossningsberättelsen som jag lovat. Inlägget om min sjukdom får ni ikväll. :)

Det började vi elva tiden den 18 juni med värkar. Visste inte riktigt om det var värkar men det kändes som det i och med att dom bara varade i en halv minut. Dom kom väldigt oregelbundet. Med mellan 30 och 40 minuters mellanrum. Jag och älsklingen försökte sova men det gick inte så bra så vi la oss och titade på film istället. Vid 4 tiden lyckades jag somna en timme men vaknade sedan av värkar igen. Vid sju på morgonen började dom komma med melllan 5-10 minuters mellanrum så vi ringde förlossningen. Som sa att vi fick komma in när jag kände att jag inte ville vara hemma mer.

Vid halv nio var vi inne på förlossningen. Då kom värkarna med 3 minuters mellanrum och var mycket starkare. Vi fick komma in på rummet och jag la mig i sängen och hade ont. Jag var då öppen 5 cm. Efter ett tag gjorde det jätte ont så jag och älsklingen fick komma in i ett rum med ett badkar och tända ljus. Badet var skönt men nu va värkarna så starka att jag knappt stod ut. Jag va också skit trött i och med att jag bara sovit en timme på natten. Efter ett tag stod jag inte ut längre. Jag va tvungen att ha epidural. Så vi gick in på rummet igen och nu hade jag så ont att jg bara ville smälla till någon. Det kändes som det tog ett år innan narkos läkaren kom in och satte in slangen i ryggen på mig.

Ååh vilken himmelsk känsla. Värkarna började kännas mindre och mindre. Till slut kände jag dom inte alls. Jag blev så glad att jag nästan började gråta för nu kunde jag äntligen vila och kanske sova lite. Men jag och älsklingen åt lite mackor och yoghurt först sen vilade vi. Efter ett tag kom barnmorskan jag hade in och kände att jag bara var öppen 5 och en halv cm. Hon tyckte att jag borde gå upp och röra mig för att skynda på värk arbetet och satte samtidigt in något medel som jag fick med dropp som också skyndade på det hela. Klockan va nu ca 14:00 på dagen. Jag och älsklingen var fortfarande rätt hungriga så vi fick paj och sallad. Efter det var jag fit for fight. Jag och älsklingen gick runder lite och gick sen och la oss igen. Efter ett tag kom barnmorksan in och jag va då öppen 9 och en halv cm. Det dröjde då inte lång tid innan jag kunde börja kryssta.

Så jag satte igång. När krystvärkarna kom kändes det som att jag skulle skita på mig. Klockanm va då ca 17:00.Jag krysste och krysste och 18:40 kom Melanie ut. Jag började stor gråta. Hon va såå underbar. Älsklingen började med gråta. Jag födde ju en ängel.