Lilio

Och nu kommer inlägget en av mina läsare önskade. :)

Sjukdomen jag har heter bipolärt syndrom. Det är en sjuk dom som gör att man pendlar kraftigt i humöret. Från att vara depriemerad, till normal, till totalt manisk.

Depression kanske alla vet vad det är. Man känner sig så nere att det känns inte som man har något att leva för. Allt känns tomt och dystert och inget av dom saker man brukar tycka är roligt, är roligt längre. Man sover oftast mycket och äter lite. Man har inte lika mycket sexlust (om knappt någon alls). När man har bipolärt syndrom kan man hamna i en depression för det lilla minsta. Det kan vara att man bara bråkar med någon.

När man är i den maniska fasen är allt glatt och roligt. Ens självförtrooende och självkänsla är på topp och man tror oftast att man kan och klarar mer än vad man egentligen kan. Det kanske låter bra men det är långt ifrån bra. För när man är manisk får man oftast köpfrossa. Man slösar pengar till höger och vänster och får ofta starka impulser som man inte kan stå imot. Man pratar oftast snabbt och tankarna hoppar från den ena till den andra. Man börjar oftast stora projekt som man inte slutför och baserar nästan alla sina beslut på tilfälliga känslor man har. Deta leder till att man gör massa saker man ångrar när man inte är mansik längre.

Sen hur ofta man pendlar mellan dessa faser är från person till person. Innan jag blev gravid kunde jag vara normal i någon månad för att sen bli jätte deprimerad i 3 veckor följt av en mani i 2 vceckor för att sedan bli normal igen. Under graviditeten var jag mest deprimerad eller normal. Jag hade ingen manisk fas då.

Nu är jag i en såkallad mixed state. Jag är manisk och uppåt och prata snabbt och mycket och öppnar mig lätt. Jag börjar få mer sexlust och känner att jag är snyggare än vanligt. Men samtidigt blir jag lätt irreterad och arg och kan snabbt skifta till att bli deprimerad på bara någon minut för att sedan bli mansik igen. Detta gör jag ca 5 gånger per dag. Den här såkallad mixed state har jag inte haft förut utan det har antingen varit det ena eller det andra. Aldrig dom båda två faserna samtidigt.

Men jag går på medecin för detta. Annars hade jag aldrig klarat mig. Jag ska också börja på en ny medecin när jag slutat amma som ska få mig att må ännu bättre. Den här sjukdom är väldigt jobbig för mig men också för min pojkvän och anhöriga. jag är väldigt svår och komplicerad och folk har svårt för att förstå mig. Men dom felsta psykiska sjukdomar går att stabilisera. Och det är det jag håller på med nu. Så vi får se om det blir ännu bättre med min nya medecin. :)

Det där var lite snabbt om min sjukdom men där finns MYCKET mer där till. Men kan du läsa om H Ä R.